how very fancy

Som ni kanske redan läst spenderade jag natten hos min eminenta kamrat Amanda Möller. Vi chillade runt, min hals gjorde ont, lite krasslig har jag ju varit ett tag nu. Men under natten vaknar jag, febrig som en jävla viking. Alla vet ju hur ofta vikingar drabbades av feber, am I right? Varför just en viking? Jag vet inte. Jag feberyrar.

Men som tur är är ju Amandas hem en mindre vårdcentral, så jag gick ner till Da drug-table. Da drug-table är som ett litet smörgåsbord med olika substanser, vilket passade mig som handen i handsken i mitt febriga och hemskt förkylda tillstånd. Jag knaprade i mig några halspiller, lite febernedsättande och gick och lade mig. Efter många om och men somnade jag och när jag sedan vaknade åkte jag till skolan iallafall. Jag kan ju inte stanna i Skedvi hela våren.

Upptäcker också på bussen att jag glömt min mobil hemma hos Amanda. "FML" tänkte jag.

Av min gulliga lärare fick jag låna klockan på hennes kontor, så att jag skulle komma upp på morgonen. Det var nice, hon är gullig.

Är i skolan på förmiddagen (börjar på eftermiddagen, men syr lite) käkar lunch, men bestämer mig för att gå hem. Julia behövde låna min nyckel till skolan och eftersom vi ska till GLASSMÄSSAN (!!!!) vid fyra, får hon självklart låna den. Jag crashar lägenheten på Järnet och kollar på Zombieland, tänker inte mer på nyckeln.

Sen styr vi vår kos mot det mest episka eventet, Glassmässan. Jag tänkte att lite glass kan lindra köttsåret i halsen, kyler ner det lite liksom. Vi tog över stället. Jag åt följande:

• En grillad korv
• Två små Ben & Jerry´s
• Två kulor kulglass
• En vitamin-well
• Smakade hej-vilt av Isas bullar
• Två eller tre Red-bulls

Sugarush!

NU börjar dock min dag gå åt helvete.

Febern kom nämligen smygande tillbaka under mässan. Min mage är mer uppblåst än vanligt (tror fan jag fått IBS eller något förövrigt). Dock har jag tur eftersom Borlänge-bussen precis kommer in till Falun när min andra buss ska gå. Jag hinner alltså med den och är fan överlycklig över det. Jag är så himla glad eftersom jag håller på att kissa i mina braller. Galet tissenödig.

Sen kliver jag av bussen och slås av en horribel insikt. Jag har inte mina nycklar med mig. Julia har dom. Först tänker jag "Men jag ringer dom, det är lunch!" Hobbibel insikt numeros dos kommer. Min mobil är i fucking Skedvi.

Sparkar på en busskur, svär och letar lite efter ett ställe jag kan kissa på ute i naturen. Hittar inget bra ställe, och bestämmer mig för att lämna mina väskor utanför min lägenhetsdörr. Jag är då galet kissnödig. Så jag bestämmer mig för att kissa i golvbrunnen i duschen som finns i min studentkorridor. Duschen som jag delar med typ sju pers (förlåt). Städade dock som fan efter. Sometimes a man got to do, what a man got to do. Blev också lite imponerad av min prickfärdighet. Inte på kaklet en enda gång, slå det om ni kan!

Som tur är har jag dock Isas nyckel, så jag börjar knata emot bussen. Eftersom jag inte har någon jävla telefon är det dock svårt att veta vad fan klockan är. Att veta vad klockan är brukar vara fördelaktigt när man åker buss. Jag gick till Lassarettrondellen, vilket är rätt långt. Då kommer jag på att jag hade kunnat tagit en annan buss från ett annat, närmare ställe. Den bussen åker också hela vägen till Järnet, där nyckel finns.  Då tänket jag såhär:

Det kommer en buss efter några minuter som tar mig in till Falun-stad. Kvinnan som kör väljer dock att stanna typ 15 meter från hållplatsen, ofett. Denna helvetes jävel tycker att detta är ett bra tillfälle att påpeka att jag inte har en reflex på mig. Hon har en fruktansvärt fittig attityd.

Ger henne denna blick:

Byter buss, hinner köpa ägg, åker vidare mot Järnet. Trevlig man som kör bussen, min favorit busschaufför. Hämtar nyckeln, men blir lite förbannad över att alla mina kompisar håller på att göra sig fina i håret. Jag rockar mamma-skatbolooken, medans dom färgar det i roliga fina färger. De har också föredelen av att se ut som om dom är 18 istället för 36 som jag.

Snicksnackar ett tag, tar nästa buss därifrån och åker hem. Nu sitter jag och dör feberdöden.

Mina fina vänner tyckte dock så synd om mig så dom gav mig deras sista ipren (vet ni hur dyrt ipren är eller?!?!), så den ska jag njuta av när jag nu går till sängs.

Super långt inlägg, men so sue me motherfuckers.

Fridens liljor!

Jenny